French Baroque Era Painter, 1615-1675 Italian painter. He was one of the most distinguished landscape painters working in Rome in the 17th century, painting decorative frescoes and many easel paintings for such major Roman patrons as Pope Innocent X and the Colonna family. He is associated with a new genre of landscape, the storm scene, although of some 400 catalogued works little more than 30 treat this theme. His most characteristic works depict the beauty of the scenery around Rome, particularly near Tivoli, and suggest the shifting patterns of light and shade across a rugged terrain. Dughet drew from nature, yet his landscapes are carefully structured, and figures in antique dress suggest the ancient beauty of a landscape celebrated by Virgil. Very few can be securely dated; his development may be inferred from his few dated fresco paintings and from the wider context in which he was working. Most writers, following Pascoli, have divided Dughet's career into three periods.   Related Paintings of DUGHET, Gaspard :. | Flagellation of Christ | Reveille | algeriska kvinnor | Edward VII (mk25) | Spots of Sunlight on the Terrace |
Related Artists:
Nouy, Jean Lecomte du
French, 1842-1923 was an orientalist French painter and sculptor. He was Charles Gleyre's and Jean-Leon Gerôme's pupil. A Paris street was named after him in 1932.
k. e. jansson
Karl Emanuel Jansson, född 7 juli 1846 i Finström, Åland, död 1 juni 1874 i Jomala, var en åländsk konstnär. Han var näst äldst av sju syskon. Han far, Jan Jansson, var en bonde i Pålsböle. Sina konstnärliga inspiration fick han av sockenmålaren G Kjellgren, vid sex-sju års ålder, när han där lärde sig att läsa och skriva. Efter avlutad skolgång sattes han i skomakarlära. Efter ett år drogs han till Kjellgren och fungerade som hans hjälpreda. Kyrkoherden Frans von Knorring såg i slutet av 1859 några av hans teckningar. Han sände några till Finska Konstföreningens direktion och lovordade Karl. Förening gav ett bidrag för att kunna studera vid Finska Konstföreningens ritskola i Åbo, under ledning av Robert Wilhelm Ekman. Av Ekman fick han husrum, rit- och målningsmaterial och en hel del extra undervisning. Karl gjorde stora framsteg under de 2 åren han målade med Ekman. Jansson flyttade hösten 1862 till Stockholm, för att kunna utvecklas mer som artist, och inskrevs som elev vid Kongl. Akademin för de fria konsterna. Han tog anatomiexamen 1863. Han levde under svåra ekonomiska förhållanden och hade svårt att sälja sina verk. Jansson fick hård kritik för de målningar han sände hem, exempelvis, Babian ätande en råtta, och konstföreningen betraktade dem med avsky. Han började då kritisera sig själv allt mer och mer, och den inställningen behöll han. Han fick inte den uppmärksammad han behövde. Tavlan Den förlorade sonens återkomst, belönades med ett pris. Han avslutade sin utbildning vid akademien 1867 med mycket beröm. Jansson lyckades utverka statsstöd för studier i Dusseldorf och reste dit på hösten 1868. Han åkte hem igen sommaren 1870 och tillbringade ett år på Åland innan han återvände till Dusseldorf. Han var nu märkt av en tilltagande lungsjukdom. De sista verk han fullbordade var Talmannen och En slant i håven. För att lindra sin sjukdom reste han till Rom i mars 1872. Efter några månader åkte han runt till olika kurorter (Davos, Meran) men inget förbättrade hans tillstånd. Efter en liten tid i D??sseldorf kom han hem till Åland sensommaren 1873. Karl flyttade in på Jomala gård, där lagman Lönnblad och hans fru tog hand om honom. Han målade några verk, vilka blev ofullbordade. På dödsbädden fick han veta att han belönats på världsutställningen i Wien för sina konstverk Klöveress och Talmannen, samt att han blivit medlem i konstakademin i Sankt Petersburg. Han dog 1 juni 1874, inte ens fylld 28 år.
Juriaen van Streeck
(1632 - 1687) was a Dutch Golden Age painter of still lifes. According to Houbraken, he was good at all sorts of still life subjects, including helmets, books, letters, musical instruments, and skulls or dead animals to indicate the transcience of life. He was a follower of Willem Kalf and influenced Barend van der Meer.Houbraken also wrote an entry for his son Hendrick van Streeck, who became a student of Emanuel de Witte and painted church interiors.